>> https://www.youtube.com/watch?v=XgRlrBl-7Yg <<

Han behandlar i sitt anförande något så stort som Lycka. Somliga är kanske inte beredda att hålla med honom, men han menar att ordet inte längre är brukbart. Det har blivit för urvattnat. Dessutom - påpekar han att det finns två sorters lycka, som inte kan ersätta varandra. Vi måste förstå dessa två för att förstå lycka. Nu blev det spännande, eller hur?

Kahneman hänvisar till något så flummigt som våra "två själv". Ja jag vet, nu ska det börja psykologiseras. Men det är ett måste. Dina två själv - det upplevande självet och det ihågkommande självet. Dessa två själv är delar av Dig, och de fyller olika funktioner i Ditt liv.

Ditt upplevande själv:

Detta själv är Du när Du är totalt närvarande, i varje minut, i varje ögonblick. Du plöjer dina ögonblick, utan att se bakåt eller framåt. En mindfulness-instruktörs våta dröm. Detta själv kan svara på frågor som "Hur smakar glassen?" "Vad tycker du om festen?" Detta själv svarar på direkta frågor i stunden, mitt i dess epicentrum.

Ditt ihågkommande själv:

Detta är Du när Du ser tillbaka på till liv. Detta själv svarar på frågor som "Hur smakade glassen du åt förut?" "Hur var festen igår?" Svaren du ger på dessa frågor är sedemera hur du Minns att gårdagens fest var. Hur du Minns att glassen smakade. Alltså - du förlitar dig på att ditt Minne ger dig en balanserad och nyanserad bild av gårdagens fest eller hur glassen smakade.

Fair enough. Vi har nu konstaterat att det finns två sätt att uppleva och se på sitt liv. Genom stundens ögonblick, eller genom att minnas det som varit. Av egen erfarenhet - är vi i många avseeden våra erfarenheter och meriter. Frågor duggar tätt där vi förväntas redogöra för våra jordenrunt-resor, våra tidigare förhållanden och jobberfarenheter. Vi är våra prestationer och upptåg. Detta kan bli ett problem (ja, jag är en psykologstudent och suktar efter att se det problematiska i allt), då vårat minne sällan tar hänsyn till faktorer som tid och lätt påverkas av "avslutet".

Exempel: Ditt fem år långa förhållande som fick ett abrupt slut då du kom på din älskade med fingrarna i kakburken. När du får frågan en tid senare om du haft lyckliga erfarenheter av förhållanden, kommer du kanske att svara; Nej, det har du inte. Den jäveln var otrogen. Kan otrohetsepisoden utan invändningar få representera dina erfarenheter av förhållanden? 5 år VS En otrohetsaffär?

Ditt svar på ovanstående fråga är inget problem egentligen. Du besvarade bara frågan med det som ditt minne serverade dig. Ditt minne tar inte hänsyn till 5 år av mestadels lugna fridfulla dagar, utan leverarar i detta fall det mest tillgängliga och smärtsamma du kan tänka dig. Otroheten. Så ja - ditt minne av dina erfarenheter av lyckliga förhållanden är antagligen kass. MEN, om du skulle göra några mentala tidsresor och ställa dig själv "ögonblicksfrågor" (Hur upplever du ditt förhållande just nu?) under ditt fem år långa förhållande, kanske svaret skulle se annorlunda ut.

Så till rubriken. Därför kan dina "selfies" boosta din lycka. Förhoppningsvis har jag inte målat in mig i ett hörn nu - utan kan knyta ihop säcken. Facebook, instagram och what not, har givit oss gyllene förutsättningar att skapa lyckliga minnen av våra liv. Vi fotograferar och skapar hela tiden "historier om oss själva". Linnea på resa. Linnea på fest. OSV. Om vi nu lever våra liv för våra minnens skull- måste vi också konsumera bilderna vi tar. Stanna upp - se tillbaka och njuta av det som varit. Om vi ska envisas med att sabba Nuet för vårt upplevande själv (eftersom prio ett verkar vara att fotografera maten i stället för att faktiskt äta den) måste det vara värt det. Vi måste efter fotograferandet sitta och beundra matbilderna och Minnas hur gott den smakade. Återuppleva måltiden, festen och semestern. Vad jag befarar är att detta sällan är fallet. Vi lever - fotograferar för Andras skull - och så håller det på. Våra upplevande själv, i minnets tjänst, för andras skull.

Avslutar detta inlägg med ett klipp

https://www.youtube.com/watch?v=9vC_GzMe5KQ

Kram Linnea