Jag, liksom många fler, har hoppat på den "glutenfria" trenden. Men, vad äter jag då i stället undrar ni? Inte en j*kla aning. Detta glutenmotstånd känns som en ganska typisk handling av en hälso-suktande person som hela tiden vill bli lite mer hälsosam. Snackisar som utlovar maxade resultat - snabbt och enkelt. Det låter ju gött, så länge jag inte tänker ett steg längre. Men det gör jag nu. Därför undrar jag:
Bara för att något är borttaget från min kost, är det bra då? Något annat borde väl stoppats dit i stället? Vad är det i så fall? Är substitutet bättre? (Jag märker nämligen att jag otrooooligt sällan kollar upp vad detta substitut kan vara utan drar den snabba och bekväma slutsatsen att "Glutenfritt = bra").
Ett annat exempel där jag kanske faller offer för bra marknadsföring är vid valet av läsk. Idag finns det läsk "utan socker" - som i stället sötats naturligt med fruktos. Är detta natuuuurliga alternativ bättre än vitt socker?
Detta får mig att tänka på ett kognitivt misstag en föreläsare beskrev som fick mig att haja till: Det naturalistiska misstaget. Det innebär att något som framställs som naturligt för den sakens skull varken behöver vara nyttigt eller bra. För hur kan det komma sig att vi idag klunkar fruktos hej vilt, men är hyfsat överrens om att tobak är farligt? Är Cannabis bättre än alkohol för att det upplevs som mer naturligt? Ska skojare som "botar orsaken till cancer" med naturliga metoder få gå ostraffade? Hur ska jag förhålla mig till sminkreklamer som utlovar en "naturlig look" med hjälp av deras produkter? (Min mest naturliga look är i min rosa mjukisdress, lite för mycket utväxt på blonderingen och sannolikt inget smink).
Väldigt få skulle sätta sig på huk i skogen och käka flugsvamp- kanske på grund av en sannolik dödlig utgång. Men hur är det med saker som initialt inte är farliga med kan vara det på sikt? Hela naturlighets-hypen känns svårbedömd. Jag menar - bara för att jag skulle vilja knäppa den på näsan som tränger sig före mig på bussen (när jag samtidigt råkar vara ett PMS-monster) rättfärdigar inte mitt eventuella sinnestillstånd en sådan handling.
Vad tycker ni? Var går gränsen mellan naturligt bra och narturligt dåligt?
