IBS är diagnosen som var och varannan får ställd av doktorn när magen krånglar och inget annat tillstånd verkar föreligga. En slasktrattsdiagnos skulle man kunna säga. 1177 beskriver att vanliga symtom är: Magont som går över när man tömt tarmen, förstoppning eller diarre eller en växling mellan båda samt att man har gasbesvär och inte känner sig färdig efter ett toalettbesök. Alla dessa symtom är otroligt bevärande för dem som lider av det, och det kan vara väldigt påfrestande att leva och fungera "normalt" i vardagen när man samtidigt måste hålla inne gaser eller se till att en toalett finns på nära håll. Tillståndet är högst verkligt för dem som upplever det, alltså inget påhitt eller hypokondri. Dock verkar vårdens bemötande av dessa patienter variera och behandlingen likaså. Många känner sig därför utelämnande till sitt eget exprimenterande.
Jag har precis läst "charmen med tarmen" av Giulia Enders. Den utbildar oss lekmän om ett ganska osexigt organ, och kanske kan ni som lider av IBS få lite tips och trix? www.adlibris.com/se/bok/charmen-med-tarmen-allt-om-ett-av-kroppens-mest-underskattade-organ-9789137143927
Det har också visat sig att Kognitiv Beteendeterapi fungerar för flera när de lider av magproblem, och att de tack vare behandlingen fått färre symtom och mått betydligt bättre. ( OBS! Därmed inte sagt att magproblemen är orsakade av "psykologiska problem", utan kanske snarare att magproblemen i sig skapat mycket stress och ångest hos personen som lider av IBS, till följd av alla åtgärder denne har behövt utveckla för att hantera sitt tillstånd ). Har man en känslig tarm och dessutom blir handikappad av detta i vardagen är det i alla fall för mig inte helt otroligt att det påverkar hur man mår psykiskt, vilket sedan skulle kunna utveckla någon form av "moment 22"
--> ont i magen --> stressad och orolig --> ännu sämre mage --> ännu mer stressad osv osv...
Här finns en artikel på ämnet, kolla in den vet jag ;) www.svd.se/kbt-mot-ibs--lyckad-bokstavskombination