Ni vet känslan av att inte ha dragit vinstlotten i genlotteriet. Ja - nästintill lite *KrÄnkT*. En liten skolios, dålig hållning som jag lovar er inte gynnas av 10 timmars quasimodo-plugg, plattfot, en näsa som på grund av dess anatomi alltid är lite täppt, en dåligt dåååååligt placerad virvel i håret som ger intrycket av att man legat på rygg 3 dagar i sträck och käkat chips. (Vilken varudeklaration... heheh)
Det är inte alltid så ballt. Vet att jag beklagade mig för min far en gång. Och då sa han något i den här stilen: Du, Linnea, visst kan man stå vid spegeln och önska att man kunde förändra båda det ena och det andra. Men när jag går därifrån, tänker jag inte på det mer.
Det lät så enkelt när han sa det, och faktum är att min far (enligt mig) ovetandes anammat en psykologisk metod (så kallad stimulikontroll www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=stimuluskontroll) Han styr därmed själv tiden att bedöma och fundera över sitt utseende, genom att "avsätta" tid för att göra det på en särskild plats och vid en särskild tidpunkt. (Samma metod är väl värd att prova vid oro. Avsätt en kvart per dag att grubbla och älta så mycket du bara kan. När en tanke dyker upp tidigare på dagen - skriv upp den för att bearbeta den under den kommande oros-kvarten).
Alltså, väl vid spegeln får du väl stå där och grotta ner dig och önska att diverse saker satt lite högre upp eller att chips inte var så förbannat gott. Men, när du går därifrån, då är det nog. Det vore skenheligt att tro att utseendefixering inte präglar våra liv och att **PosItIvt TänkAnDe** skulle kunna eliminera en rosé-sommar-mage. Men för sjutton, begränsa dig.
/ Be nice