Att ha "rätten" att vara rädd för vår direkta överlevnad i vårt samhälle kan nog många ha åsikter kring. Å ena sidan har vi "byggt bort" flera hot som hade kunnat vara riktigt läskiga. Vi har (i de flesta fall) tillgång till sjukvård, (i de flesta fall) mat i överflöd, (i de flesta fall) ekonomiska ersättningar, (i de flesta fall) ett arbete att gå till och så vidare. SÅ - direkta hot mot oss själva och vår hälsa är egentligen ingenting vi behöver gå omkring och oroa oss för, om vi bor i Sverige. Å andra sidan - har problemen & hoten snarare tagit sig nya proportioner. Larm om välfärdssjukdomar, miljöhot, krig, svält och multiresistenta bakterier når oss tack vare nyheter och sociala medier på två röda sekunder. Puh alltså. Pretty heavy shit om man får säga så. Vad som dessutom är snudd på tragikomiskt, är att vi till synes inte reagerar lika starkt på dessa hot som risken att bussen kanske når sin destination 12:55 istället för 12:49 som VAR UTLOVAT GOD DAMMIT!!!!!
Eller är det verkligen så? Känslan kan ju infinna sig då och då att ingen bryr sig, eftersom vi alla lunkar på i våra ekorrhjul. Men, de flesta känner ju till hoten vi lever med (om man nu inte råkar bo i en trädkoja i skogen utan kontakt med mänskligheten - såklart!), så därför tror jag faktiskt att Vi bryr oss. Det måste vara så . Därför väcktes intresset att läsa på kring hur människan reagerar när Hon är rädd. Och titta vad jag hittade!
Psykologiguiden.se
RÄDSLA:
En grundläggande reaktion på fara eller hot. När djur eller människor utsätts för något som de upplever kan skada dem fysiskt eller socialt reagerar de olika, beroende på två faktorer: hur komplex situationen är och hur stor kontroll som de upplever att de har över skeendet.
De olika typerna av reaktioner är:
a) vrede som tar sig uttryck i kamp,
b) rädsla som tar sig uttryck i flykt,
c)frysrespons/apati/mental blockering som yttrar sig i att individen blir stel av skräck,
d) analys av situationen som yttrar sig i rationellt och målmedvetet beteende,
e) tjusning inför faran vilket ofta leder till risktagande, övermod och våghalsighet.
Det första stycket är verkligt intressant, det verkar alltså som att rädsla är avhängigt vår upplevelse av kontroll och farans komplexitet. Om det är något som är gemensamt för våra gemensamma "världs-problem" så är de väl just att de ofta upplevs bortom vår kontroll och väldigt, väldigt vääääldigt komplexa. Dessutom, verkar det ju finnas flera typer av normala rädsloreaktioner. Ingen bättre än den andra - men kanske mer eller mindre kraftfulla i sina uttryck?
Kanske är det just på grund av att vi alla reagerar så olika på faror och hot som vi går omkring och tror att ingen bryr sig, men att de flesta gör det på sina egna vis. Vi vet inte alltid var vi ska börja (komplexitet) - och då reagerar vi på olika sätt (tar kontroll). Därför vill jag här och nu, TACKA och BEUNDRA ALLA som gör något alls. För med tanke på hur lätt det skulle kunna vara att bara dra ner sin rullgardin och vänta ut eländet; så gör Ni världen lite bättre när ni hjälper varandra, källsorterar, skänker pengar, volontärarbetar, läxhjälper, kramas, lyssnar, delar, påverkar, skriver, förstår, väntar ut den svidande urinvägsinfektionen som gör så saaaAAaatans ont i stället för att ta antibiotika (mig tyvärr inte inkluderad, jag är svag) och mycket mycket mer..... GRYMT! Ni är bäst!
KRAM Linnea